Om Kalle - fra eier David

Lydig Jaktspaniel med otrolig intensitet och snabbhet. Hunden är mycket alert och lättlärd. Det har en stor vilja att vara till lags och en stor portion jaktlust.

Fullständigt namn:
Windcatcher Aragorn, S61449/2004

e SFTCH DKFTCH Flowbog Yank of Brackendale S29983/2001
u Brackendale Bramble S34502/2001

Stamtavlan är väldigt välfylld med jaktchampions. Linjerna härstammar främst från Irland om jag minns rätt. Uppfödare är kenneln Brackendale i Järfälla som avlat fram flera av Sveriges topphundar. Att tillägga är att när vi köpte Kalle som valp hösten -04 var Kalles far Flowbog Yank of Brackendale Sveriges mest välmeriterade springer spaniel samt morfar SJCH SFTCH FTW Wakemans Risk of Brackendale (S20547/99) den näst mest välmeriterade enligt uppfödarna.

Jag har själv aldrig varit intresserad av jaktprov så därför är Kalle omeriterad. En till anledning kan väl vara att det inte går så många jaktprov för jaktspaniels här i Skellefteåtrakten.



Hunden är injagad på skogsfågel och fungerar bra som apportör. I skogen har Kalle ett snabbt och intensivt sök och missar väldigt sällan fågel. Han är lätt att dirigera både vid apporter och i skogen. Klarar både apporter i land och vatten. Visst finns det saker att förbättra, men i det stora hela fungerar han mycket bra. Det har skjutits ca 30-35 fåglar efter Kalle på skogsfågeljakt och bommats några fler under de tre höstar han jagat, främst h -07.

Han har aldrig jagat rådjur, men jag är övertygad om att det inte skulle vara några som helst problem att få han att jaga det, men han skäller nog inte. Den här hunden går nog att lära det mesta utan större ansträngning.

För er som jagat med ”vanlig” spaniel tidigare kan man säga att med en jaktspaniel tas jakten till en helt ny dimension. Fågeljakten blir intensivare, snabbare och mycket effektivare. Skottchanserna blir fler och jag upplever att jaktspanieln med sin snabbhet trycker fast fågeln hårdare så skotthållen blir kortare. Jag har tidigare haft en ”vanlig” spanieltik som jag jämför med.

Hemmavid är han oftast ganska lugn, tigger inte eller gnager sönder saker. Han vill däremot gärna vara i samma rum som mig eller Karin och tar gärna tillfället i akt att få sig lite mys. Har aldrig varit problem att lämna honom på dagarna utan han ligger mest och sover. Kan vara lite stressad när man är ute. Vi släpper han lös på gården utan att han smiter. Kalle går inte ihop med småbarn.

Självklart är detta en hund som kräver stimulans, både fysisk och psykisk. Jag brukar cykelträna och köra apportövningar så ofta jag kan. På vintern har jag åkt en del skidor med honom och åkt spark eller bob bakom han.

Har du småbarn så är detta inte hunden för dig, men om inte så kommer han med största säkerhet vara både en bra livs- och jaktkamrat.